Nu vill jag bara tipsa er...

...om Katarinas härliga blogg!
stationshusetanno1913.blogspot.com

Katarina har nämligen valt att lägga upp några av mina bilder på sin blogg, och ni anar inte vilken egokick det är för min del ;)
Dessutom är jag glad att hon kommit igång med bloggen igen efter ett datorhaveri och Irlandsresa, den har varit saknad!
Bläddra, läs och njut...
Kram på er!

Hej då älskade vän

12 års kämpande. Jag för att få dig att göra som jag ville, och du för att du inte alls tänkte göra som jag tänkte. Älskade, söta, rara, dumma häst.

Jag har hört att man ska tänka på de fina stunderna, antar att det är de gångerna du slängde av mig, men alltid såg till att jag alltid hamnade på rumpan när jag landade.
Eller när du fick oss att skratta halvt ihjäl oss när du bet mamma i rumpan när hon skulle kratsa hovarna på dig allra första gången på prov-veckan, och pappas kommentar blev: "DEN hästen behåller vi!"

Eller som när vi med gott mod skulle hoppa över ett dike och du tar sats och hoppar jämfota rakt ner i geggan så det stänkte både högt och lågt. "Stänka är roligt", tänkte du.

Eller som när jag skulle stajla för en kompis och försöka hoppa upp på din rygg, med försmå träskor på fötterna, halkar och blir liggandes på rygg mellan dina ben. Det var pinsamt så det berättar vi inte för någon.

Eller din frustration över att alla andra hästar hade längre ben än du, vilket gjorde att takten blev lite ojämn när du blev trött. Först sprang du så du hamnade en bit före den andra hästen, då kunde du slå av på takten och gå precis som du ville, alltså låååångsamt. Ända tills den andra hästen var förbi och en bit före, då var det bara att börja springa igen.

Tänk på våra skogspromenader när jag inte ens behövde hålla i tyglarna utan satt och tänkte på annat, så fick du knata på bäst fasen du ville, det blev alltid rätt bra.

Tänk när vi hamnade i en bisvärm, du behöll lugnet trots en hysterisk ryttare med bin innanför hjälmen, i håret och under kläderna. Tack!

Tänk när vi sprängde fram över åkrar och över stock och sten, vilken jäkla fart vi hade!

Vilka upplevelser du gett mig! Tack kära, kära vän.

Men jag tycker vi glömmer bort alla ilsketårar jag fällt över dig, när du inte velat gå utan man har fått leda dig hem.

Eller när du insett efter bara 50 meter att det här med ridtur, det tänker inte du vara med på, och sen backat hela vägen hem.

Eller när du glatt har stått och väntat på mig, och sen när du fick se sadeln, sprungit och ställt dig längst ner i hagen.

Eller alla gånger du mosat mina fötter, att jag inte brutit något är ett under, för du la gärna hela tyngden på foten så att det säkert skulle kännas. (jag har fortfarande märken kvar ska du veta)

Eller alla tusentals gånger du tagit dig ut ur hagen, och sprungit iväg så fort mamma skulle hämta dig. Det kallar jag humor! Tack för det..

Eller när du skenade hemåt på ren isgata och en annan gång när du snubblade på en gammal stubbe i skogen och föll handlöst. Då trodde jag pappa skulle få komma med älgstudsarn, men vi klarade oss ju!

Dumma, kära, älskade häst! Jag saknar dig så enormt!

Jag och min kamera...

Jag har verkligen ett speciellt förhållande till min kamera. Inte för att det är någon flashig 10megapixlare, eller digital systemkamera, utan för att den är som nästan vilken skitkamera som helst!

Den heter Canon Digital Ixus 60 och finns inte att köpa längre, men gudars vad jag gillar den :) Oftast gör den precis som jag vill, och alla andra gånger gör den det inte. Ibland överraskar den tillochmed och tar bättre bilder än jag tänkt mig. Tack!

I början var jag inte alls nöjd med mitt köp, jag ville ha tillbaka min gamla 2megapixelkamera (tänk att det finns mobiler idag med 3 megapixel!!) men eftersom den vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna fick jag gott nöja mig med min nya. Fast det är fortfarande lite pinsamt att ta kort med en "vanlig" digitalkamera, det hade varit mer legitimt (och sett bättre ut!) med en systemkamera ;)

Idag har jag med mig min kamera överallt, på jobbet, på hundpromenaden, festerna, bilturerna, husletardagarna och semestern. Fast skönast är nog att ha med den när det inte är någon annan människa med, för då får jag oftast höra: "Inte du och din jäkla kamera igen!" Fast ofta är det med ironi de säger det :) Jag gillar att ta kort, gillar att ha minnen av det mesta. Jular, påskar, födelsedagskalas och grillkvällar, eller helt enkelt bevis för att jag faktiskt städar lägenheten ibland!

Här kommer en liten bild från igår på lunchrasten, det här med vår är verkligen min grej!

Kram på er!

Nu är suget tillbaka...

Det här med vår alltså. Finns det något bättre?

Vart jag än går ser jag snödroppar och de första tecknen på att påskliljor och krokusar håller på att vakna. Tror nästan att våren är min favoritårstid, allt är liksom på G, man kan inte låta bli att bli på hugget själv. Nytt, nytt, nytt!

Idag firade vi en arbetskamrat som fyllde 60 tidigare i veckan men hon var bortrest så det blev först idag som det kalasades på jobbet. Buketten hon fick var jättefin, och jag kunde inte låta bli att ta en massa bilder på den, och som vanligt fick jag höra: Du och den där jäkla kameran!
Hehe, men jag kan ju inte låta bli, det är såå roligt!

Här kommer ett smakprov på blomsterbuketten i alla fall!

Äntligen tillbaka...

Ja nu är jag äntligen tillbaka efter min välbehövda semester, Lanzarote var fantastiskt, varmt och skönt och precis vad vem som helst behöver mitt i vinterrusket. Det var med blandade känslor jag äntligen kom hem igår, saknade det härliga vädret men var ändå jätteglad över att vara hemma på egen mark.

Idag har jag hämtat hem mina hundar och passade också på att ta ett varv på bygden för att titta på lite hus, som ju är min lilla hobby!

Tog en tripp förbi ett av mina absoluta favorithus, såå många möjligheter!

Det ligger ett helt fantastiskt trägolv i ett av rummen (har tjuvkikat lite genom ett fönster) där brädorna mot väggarna är längsgående, som en ram runt rummet, inne i denna ramen ligger de andra brädorna på diagonalen och i hörnet som vetter inåt mot huset mitt står det en jättefin kakelugn.

På huset ligger det ett plåttak så det borde inte vara något större fel på själva stommen, i motsats till den söta verandan med spröjsade fönster på framsidan, där finns det en del att göra. Men alla fönsterrutor är hela och det saknas inga glas så det borde inte vara helt oöverstigligt.

Trädgården är som synes något igenvuxen men på somrarna växer det massor med vackra blommor på framsidan och, om jag inte har helt fel på minnet, en hel del påskliljor på våren.

Förstår verkligen inte varför ingen tar vara på huset? Kanske är det läget? Det är en bit ute på landet men för egen del ser jag det bara som positivt, oerhört nära till naturen, fint om man har hund! Det ligger dessutom lite byggnader alldeles i närheten som jag tror kan höra till huset på andra sidan vägen, men det ska väl inte vara helt omöjligt att klämma in en häst eller två där!

Om man ändå hade pengar...

Kanske finns det någon annan där ute med renoveringsdrömmar som vill?

Om mindre än tre dagar...

ligger jag på en strand på Lanzarote och jobbar på solbrännan. Det ska bli så himla härligt att komma iväg med familjen och bara ta det lugnt! Men jösses amalia vad svårt det var att hitta en bikini. På hela köpcentret hittade jag två stycken, den ena i barnsize och den andra var ful! Hehe. Så mitt första projekt när jag kommer ner blir att leta rätt på en snygg liten sak så jag har något att bada i.

Mina böcker har dykt upp också så jag har något att plöja igenom medans jag ligger på stranden. Däremot har jag inte vågat prata med damen som äger det "lilla" huset bredvid den gamla affären, jag är helt enkelt fasligt rädd för att jag inte får eller kan. Har drömt hela livet om att bo där och det vore ju tråkigt om den drömmen skulle pysa iväg i intet.

Och bara för att avrunda lite så lägger jag in en bild på min ena älskling, Lucas.

Var är sommaren?

Som ni kanske ser har jag ändrat både bannern här ovanför och bilden till vänster. Jag blev så himla trött på allt vad höst och vinter heter. Kan ingen ge mig sommar? Helst idag, eller ännu hellre igår!
Fast jag ska nog inte klaga så mycket, det är inte alla som ska ligga på Lanzarote om 10 dagar och gotta sig med familjen. Hoppas bara min bikini hinner komma innan det är dags för avfärd, annars blir det till att bada näck! (Eller troligtvis inte bada alls, hehe)
Mina böcker måste komma också, så jag kan läsa om hur man renoverar trähus och anlägger trädgårdar medans jag jobbar på solbrännan.

Så var det ett nytt år också, välkommen 2008!
Är ganska nyfiken på vad som komma skall detta året.
Mina nyårslöften är i alla fall att skaffa mig ett fast jobb, köpa mig ett hus och bli ihop med en bonde. Fast det sista får vi väl se hur det går med det! Hehe.
På tal om bonde så drömde jag om en gammal klasskamrat som jag har varit sådär småbarns-kär i sen tidernas begynnelse ungefär. Jag drömde att jag var där med ett paket som var felfrankerat och så började vi prata lite allmänt om vadsomhelst. Under den här stunden står jag och känner på hans skrattrynkor vid ögonen och jag blir helt nerkärad i dem, igen.
Det var en jäkligt trevlig dröm även fast den slutade där, så nu sitter jag här över min ostsmörgås och mitt te och är ganska nöjd ändå, för att jag fick känna på hans skrattrynkor :)